Rapport från bebisbubblan.

Lilla C, även känd som Bobo, har börjat sova på nätterna. Fantastico! Det innebär att jag också sover mycket bättre - och TYNGRE. Grejen är att vi fortfarande är kvar på samma schema med mat var fjärde timme, för att vara säkra på att C går upp i vikt. När larmet ringer klockan tio i två och C ligger där lugn och tyst har jag stora svårigheter att ta mig upp. Det var mer naturligt att gå upp och mata henne när hon gnällde på nätterna och gav signaler om att hon var hungrig. Förstås.

Nu känner jag att jag har skrivit precis tillräckligt om lillans ätning och borde övergå till att skriva om något mer intressant, men jag fortsätter ändå. 

En doktor har sagt att så länge C går upp i vikt är det egentligen lugnt, alltså, som svar på frågan om det vore okej att sluta mata henne på nätterna. Men då måste vi ge henne det där nattmålet under dagen istället, så totalmängden fortsätter att vara densamma. Så antingen matar man henne hela dagarna eller så får hon äta mycket större mål de gånger hon äter på dan i vanliga fall. 

Jag fattar inte, brukar vanliga bäbisar fortsätta äta lika mycket när de börjar sova på nätterna? De måste väl komma över det där nån gång och minska ner på matmängden, eller? Jag funderar på om det inte är någon extrem tillväxtfas första månaderna, som lugnar ner sig sen... fast det kanske är fel. Nåja, spädbarnstiden är kort och det går att ställa extra larm. Plus: N matar klockan sex på morgonen och då sover jag så som en komatös.