Jag var på bio med mamma igår och såg Simon och ekarna. Det första jag gjorde var att hålla på få ett skrattanfall för att Bill Skarsgård kom ut på en klippa och var jättelång.
"Nej, nu måste jag skärpa mig" tänkte jag sen.
Men senare i filmen började jag verkligen fnissa när han var lång en gång till.
Mamma, viskandes: "Vad är det?"
Jag: "Men måste han va så lång?"
Medelåldern på publiken var jättehög. Jag tror jag och mamma drog ner den med cirka femtio år. Efter en och en halv timme börjar det lukta kaffe i salongen. Jag tror banne mig det var nån av sjuttioplussarna som hade med en termos.
2 kommentarer:
Nu fick jag skratta här. Både för att BIll var lång och för kaffedoften. Du har säkert rätt om termosen. JAg har inte sett filmen ännu, men ska. Har dock varit lite rädd för att förstöra min fantastiska upplevelse av boken.
Jag hade inte läst boken, men jag tyckte om filmen. Jättemysiga 30- och 40-talsmiljöer.
Skicka en kommentar