torsdag, januari 19, 2012
Ett tillägg.
Har jag skrivit vilken skön typ hon är, Bobo? När hon var riktigt liten hade hon ont i magen, men förutom det har det ENDA jobbiga varit sånt som hör till att hon är för tidigt född. Hon är glad när hon vaknar, lugn på dagarna, kan ligga och leka i sitt babygym och sitta i babysitter utan problem och skriker nästan ingenting. Det händer nog aldrig att den här varmkorven skriker en minut i sträck. När hon skriker och gråter tar det cirka tjugo sekunder innan jag är totalt uppfylld av obehag, så jag är mycket tacksam för att det ofta löser sig så lätt genom att man plockar upp henne eller rapar henne eller nåt sånt. Jag förstår inte hur föräldrarna till kolikbarn står ut. De är hjältar, det är vad de är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är fruktansvärt jobbigt med ett barn med kolik, det har du rätt i, men vet du, du och N är ännu större hjältar, tänk allt Ni har gått igenom med C! Då är nog lite kolik inte ens en droppe i havet i jämförelse med hur jobbigt det har varit för er. Så otroligt underbart att allt gick bra!
Ja, det är verkligen helt underbart. <3
Skicka en kommentar