Vad jag gjorde med den där timmen ensam i lägenheten, för övrigt

var att lämna lägenheten.
Efter att ha hasat runt hemma i tio minuter och försökt att "bara njuta" av att vara helt ensam insåg jag att det var skittråkigt. Jag gick ut på stan istället och använde upp ett presentkort på Indiska som mina föräldrar gett mig i födelsedagspresent. Det blev butikens enda ekologiska, samt snyggaste, klänning.
Sen träffade jag på min man och svåger och vi gick hem och åt morotskaka.

Sånt man bloggar om.

Idag sydde jag en kjol och en klänning.

Alltså

Vilken överväldigande känsla som frågar, vad skulle kunna vara bättre? Lycklig på alla möjliga nivåer. Puss.

Saker som försiggått den senaste tiden.

Okej.

Har framför mig nån timme ensam i lägenheten, eftersom N är med Lillo och onkel Alex på stan. Åh kära nån. Det är första gången sen vi fick barn som jag är här själv. Måste utnyttja det här. Få ut nåt av det. Njutanjutanjuta. Vad gör man ensam? Bloggar, uppenbarligen.

Sjukt egentligen.

Det här med blöjor. Varje förälder känner till att en bebis gillar bäst att pinka i det fria, alltså utan blöja. Så fort man tagit av blöjan passar den lilla rackaren på att skvätta ner hela skötbordet om man inte skyndar sig. (Eller skyddar sig. Vilket man bör göra. Förslagsvis bakom ett plank.) Så fort generell baby får ligga naken och sprattla på en filt av plastad frotté skvalar det vilt och generell baby är nöjd som få. Men man kämpar ju på med att hejda det här. Nej, kvider man när ungen börjar pinka ner ännu ett ombyte vid blöjbytet. Man krånglar på ny blöja och byxor så fort som möjligt för att hinna undan en golden shower. Men det är ju som att barnet är den som har den sunda inställningen i det här. Det är inte najs att pinka med brallorna på. Detta vet barnet redan från början, men vad vi gör är att nöta ner den inställningen tills barnet ändrar sig i frågan. Sen tre år senare kämpar alla som tokar för att få barnet att sluta med det. Lite av ett skapat problem om jag får säga det.

Mamma bloggar. Pappa lagar pesto.

När det blev reklampaus i programmet om maniska samlare såg vi på Plus en stund igår. Det handlade om det ständiga projektet att laga middag och att komponera matsedlar som är både hälsosamma och billiga. Tips från Plus: "Handla inte mat när du är hungrig och har lågt blodsocker. Planera dina inköp." Jo. Fler tips: var pigg när du stiger upp klockan sex på morgonen. Var glad medan du tränar fem gånger i veckan.
Ha ha ha! Jag vill bara fråga, vilken slags människor talade de till? Det är klart man vet att man ska planera allt perfekt. Och att man borde utföra vardagens alla uppgifter på mätt mage, åtta timmars sömn och med glatt humör. Men nu finns ju något som kallas livet som kommer och petar in ett finger i sidan på detta med jämna mellanrum.

Dock vore det helt barockt om jag skulle klaga när det gäller middagsplaneringen. Efter C har vi nämligen helt kallt gjort en uppdelning där N står för planering av matsedel, storhandling samt matlagning och jag står för disk och en del småinköp. Det funkar jättebra för det mesta. Särskilt för min del. Senaste veckans matsedel till exempel:

Pestopizza
Currydoftande färspanna med aubergine och sallad
Hemmagjord falafel med rotsaker i ugn och gräddsås
Fisk med ärtpesto

Och så Malins surpris (det blev hamburgare)

Snabbt inlägg mellan sysslorna.

Det är underbart att fylla år. Fastän man inte tror att man bryr sig om presenter så blir man ÄNDÅ JÄTTEGLAD när folk har köpt overaller, täckbyxor, armband i regnbågens färger och en snygg låda. Samt att jag, faktiskt, blir enormt rörd över att folk grattar en på facebook. Spelar liksom ingen roll ifall en del grattar alla sina facebookvänner av princip, jag blir glad på riktigt ändå. (Hen tänkte på lilla MIG!)

Idag har jag varit på ett äventyr hos barnmorskan som jag inte ska fördjupa mig i. Lillo fick vara på sin fars jobb under tiden. Nu har jag suttit och tecknat i några timmar medan den lilla sover djupt. Jag hade egentligen velat sova jag med, för jag fick för lite sömn inatt. Men jag blev väckt av nån galen människa som ringde mig om tvättmedel. "Du sparar flera hundra om du köper våran hink med tvättpulver för femtonhundra kronor. Räcker i flera år!" Sexigare köp kan jag väl knappast tänka mig än tvättmedel för över tusenlappen, så jag sa såklart ja. Nej. Det gjorde jag inte. Jag njöt dock av ringarens gävlemål.

En sak jag noterat är att det är mycket svårare nu för tiden att få tid att ta snygga foton och få in dem på bloggen. Lådan som min syster gav mig till exempel, förtjänar mer än ett halvfult mobilfoto. Detta är ju inte världens värsta problem, så jag kanske bara ska ta och hoppa upp i min egen röv.

Vår fantastiska släkt.

Jag har handlat kläder åt Lillo två gånger. Första gången var när vi fortfarande var kvar i Umeå. Jag och N gick och köpte en liten body som en symbol för att vi trodde på framtiden. Andra gången var när C äntligen vuxit sig så stor att hon kunde bära kläder från vanliga affärer. Då köpte jag en fräsig byxa på polarn & pyret här i stan.

Det här säger bara nånting om generositeten hos våra släktingar och vänner. De har gett oss jättefina baby- och barnkläder, både begagnat och nytt, i sån mängd att jag tror det kommer dröja minst ett år innan vi måste ut till affären igen. Det är så himla uppskattat. Jag ville ba säga tack!

Födelsedagskostymen

Äntligen 32! Dagen fick ett jättelyft direkt på morgonen när N gav mig plagget på bilden. Ljuva overall.